Om Claes

Jag är 36 år och studerar idag på högskola. Jag har haft assistans sedan LSS Infördes.

Mina intressen är bland annat sport och mat. Jag har följt HV71 i många år,

Jag är tämligen ny i ”rörelsen” men min drivkraft att engagera mig bottnar i hur synen på den personliga assistansen förändrats de sista åren och jag vill återställa synen på assistansen som något positivt och enkelt ur brukarens synvinkel.

Som nykomling vill jag bidra med nya perspektiv i en rörelse som alltid känns” stridsklar”. Jag vill bidra med ett klimat där vi kommunicerar och förstår varandra. Ett klimat där enskilda ord eller händelser inte skadar helhetsbilden. Det spelar ingen roll om du säger handikappad, funktionshindrad om du gör det på ett värdigt sätt.

För att skapa förståelse för olika individers hjälpbehov måste vi kunna använda de beskrivande ord som tar dig till målet.  Att vara rädd för laddningen i ett ord som beskriver det du vill säga skapar otydlighet i dialogen och skymmer möjligheten till verklig förändring.

För ett antal år sedan träffade en person som förändrade min syn på det hjälpbehov jag har och kommer ha under min livstid. Hon tog bort skämskudden från hjälpbehovet och fick mig att acceptera behovet av hjälp. Hon gjorde detta genom att under en sommar grotta ner sig i min personlighet och funktionsnedsättning på ett uttömmande men värdigt sätt. Vi skapade en gemensam grund att stå på genom att använda ord som CP-skada, handikapp och rullstolsbunden.Dessa ord skapade en tydlighet och en brutal ärlighet.

Vad jag vill säga med detta är att man inte ska vara rädd för vedertagna och beskrivande ord om de tar dig till målet. Jag använder ordet handikapp för att det beskriver något för en utomstående.

För att funktionsnedsatta ska uppnå en högre grad av likabehandling måste man först acceptera avsteget från gängse norm. Detta avsteg är inget att vara rädd för.

 

Beskriv assistansens betydelse för dig:

Assistansen ger mig en chans att leva som alla andra.  Assistans är en känsla för mig. En fungerande assistans är euforisk. En assistans som inte fungerar är kvävande då en sådan känsla minskar mina möjligheter att verka på lika villkor i samhället.