Reaktion på ledaren ”Den ohållbara förmånen” av UNTs Johan Rudström

5e oktober 2015 skrev Johan Rudström på Uppsala Nya Tidning (UNT) en ledare med titeln ”Den ohållbara förmånen”. Då jag tyckte att ledaren var fylld av sakfel och okunskap kände jag att denna ledare behövde bemötas. Ledaren kan läsas här.

Jag skickade då ett mail till honom. Andemeningen av min kritik ser ni i mailet. Anledningen till att denna mail-växling publiceras först nu är viss tid förflutit mellan mail-svaren. Nedan ser ni mailet:

7 oktober:

Hej Johan!

Jag heter Claes Bogdanoff och jag är vice ordförande i föreningen VIMPA (VI Med Personlig Assistans i Jönköpings län). Efter att ha läst din ledare ”Den ohållbara förmånen” (5 oktober 2015) där du kraftigt attackerar assistansreformen kände jag mig tvungen att maila dig. Jag är en av de 16000 assistansberättigade i Sverige.

Även om det är dina åsikter så lyser tyvärr din okunskap om insatsen personlig assistans och dess intentioner igenom. Tyvärr är inte ensam om att bara se reformen ur ett kostnadsperspektiv. Detta har du din fulla rätt att göra men jag känner mg tvungen att påtala ett antal felaktigheter och uttrycker jag mig snällt så slirar du i bästa fall på sanningen och tyvärr kan dessa ”sanningar” inte vara oemotsagda.

Likt den rapport som ISF släppte förra veckan , slår du också ner på dem så kallade personliga behoven. När du slår ner på den behovsprövning som vi som har assistans går igenom vartannat år.(Detta gäller oss som passerar 20timmars-gränsen och får assistans genom Försäkringskassan, för de som hamnar under 20timmar och får sin assistans genom kommunen sker omprövning i vissa fall varje år) får du det att låta som att det behov vi anser oss ha för att kunna leva som andra alltid går igenom oemotsagda. Så är det inte. Vid en omprövning går man igenom ett behovsbedömningsdokument. Detta dokument är i sin senaste version 43 sidor långt och man ska bland annat tidsbestämma sina toalettbesök. Det jag anser är mitt hjälpbehov ska styrkas med ett läkarintyg och sedan ska detta beviljas av en handläggare på Försäkringskassan. Formellt sett fattas dessutom beslutet av en beslutfattare på Försäkringskassan. Så att säga att man bara tar mig orden är nästan förolämpande mot 16 000 enskilda medborgare med rätt till full delaktighet i samhället. Har man bara ett kostnadsperspektiv är denna delaktighet inte möjlig. Observera också att en förutsättning för att ha rätt till personlig assistans är att funktionsnedsättningarna är varaktiga.

Sedan har du mage att säga att kontakten går igenom assistansanordnare och föräldrar som något slags argument för att stävja kostnaderna inom LSS-insatsen personlig assistans. Så kan det säkert vara när personer inte kan tala för sig själva på grund av sina funktionsnedsättningar. Och varför ska föräldrarna inte få tala för sina icke myndiga barn? Jag kan garantera dig att i aspekten föräldraansvar har Försäkringskassan tagit rättsliga ställningstaganden. Jag kan maila dessa till dig om du vill.

Jag kan garantera dig att jag som bidragstagare får föra fram min egen talan och inte genom någon assistansanordnare. Jag vet inte vad du fått detta osmakliga antagande ifrån. Förmodligen bottnar detta i att vissa anordnare anlitar jurister för att brukare ska kunna hävda sin rätt i kampen mot dem ständiga överklaganden i och med att Försäkringskassa och kommuner ständigt ”söker vägledning hos domstolarna”. Denna juridiska hjälp är tyvärr nödvändig för att den enskilda människan  inte ska hamna i underläge. Men det är myndighetsutövning som drivit denna utveckling.

Om vi avslutningsvis tar grundbulten i dina kritik mot den personliga assistansen, de personliga behoven som du tycks betrakta som en lyx. Så min rätt att kunna ta mig ut och handla och studera är enligt dig lyx?

Det är dessa personliga behov som är grunden i LSS. Men för att detta ska funka krävs ett visst tolkningsföreträde från handläggarna och dessa tolkningar måste tolkas kopplat den assistansberättigades liv och dessa individuella prövningar är en förutsättning för att leva som andra. LSS talar om en helhetssyn. De personliga behoven är garanten för möjligheten att delaktighet i samhället ska kunna uppnås.

Eftersom du är så fokuserad på kostnaderna kan jag bara påminna dig om att Bengt Westerberg resonerade kring kostnaderna för något år sedan. Han ansåg helt enkelt att kostnaderna ökade för att det finns ett behov. Förmodligen ligger det nog något i detta eftersom lagstiftaren ständigt höjer ribban för rätten till assistans, ändå ökar behovet om man följer Westerbergs resonemang. Det är också viktigt att säga att bifall av nyansökningar av personlig assistans minskar. Detta beroende på att effekterna av diverse domslut slår igenom i tillämpningen

Observera att jag är för ett stävjande av avarter i form av fusk. Här kan nämnas att fram till augusti 2015 har Försäkringskassan återkrav på 13 miljoner. Detta av totalt 30 miljarder. Jag är för stävjande av fusk men vi kan aldrig acceptera en hetsjakt. Varken medial eller från myndigheter. Det är än värre när den hetsjakten bygger på okunskap.

Idag läste jag för övrigt att mailsvar som du skrev till en brukare som också bemött din kritik. Detta mail är återgivet i grupper på Facebook. Där skriver du att det inte är du som säger dessa sakerna utan ISF. Så ditt jobb som ledarskribent är att rapportera ISFs ståndpunkter? Det minsta man kan begära är att du upplyser om att du sysslar med nyhetsrapportering på ledarplats och inte opinionsjournalistik. Om inte annat för att inte förvirra läsaren.  

Sedan vore det ju bra om du upplyser läsaren om vad som är eventuella tolkningar och åsikter om du plötsligt sysslar med nyhetsjournalistik. Du skriver följande i din ledare:

”Det är alltså upp till den enskilde funktionshindrade, eller till föräldrar/anhöriga, att bedöma såväl omfattningen av behoven som om man ska göra det själv eller begära hjälp av en personlig assistent. Det är en fin tanke, ingen känner väl den svårt funktionshindrades behov bättre än de anhöriga, men det håller på att leda till en ohållbar situation”.

Rapporterar du vad ISF skriver nu också?

För jag hittar det då inte i rapporten. Vad ISF anser är att det finns en otydlighet kring vad de personliga behoven är. Så ovanstående citat måste ju vara din subjektiva åsikt?

Jag avslutar med att ställa en fråga till dig:

Vad bör det finnas för skillnader mellan personlig assistans och vård enligt dig?

(Jag vill bara begränsa dig lite genom att be dig att bortse från kostnader och tänk på positiva effekter med reformen).

Förresten, jag har en CP-skada sedan födseln och min diagnos och funktionsnedsättning är väldokumenterade och kända sedan dess.

Hoppas på ett intressant svar från dig

Med vänlig hälsning 
Claes Bogdanoff 
v.ordf
VIMPA

Det mail som publicerats på Facebook kan läsas här nedan:

Hej! Hoppas det är bra! Idag skickade jag följande epost till Johan R angående ledaren han skrev:Hej Johan!

Mitt namn är David Hansson. Jag läste din artikel i går om assistansen(sluta inte läsa detta. ) För jag är så trött nu. Jag är själv brukare och läser tankar som dina nästan varje dag. Det är inte kul att varje dag få sin rätt ifrågasatt nästan varje dag. Ja LSS kostar mycket men vem avgör vad som är för mycket? Du vet säkert att LSS inte bör betraktas som en förmån. En förmån måste ju ställas mot något som är billigare och fungera lika bra. Jag har inte valt en egen gräddfil!

” Flyktingmottagandet och sjukskrivningarna brukar komma i första rummet när man talar om statliga utgifter som hotar att skena och kan ge ohanterliga underskott i statsbudgeten. Men riskerna motverkas av medvetenhet, en livlig debatt och en ständig ström av politiska förslag. Underskotten kan komma ändå, men åtföljs då av omprioriteringar inför nästa år, åtstramningar med nya regler, statliga utredningar och eventuellt ny lagstiftning.”

Detta ditt påstående är i grund felaktig. Det pågår ständiga diskussioner om detta. Du kanske även förstår att detta handlar inte bara om ren omsorg. Det handlar om att leva ett vanligt liv.

Jag vet inte heller vad du får ifrån att det är ”upp till brukare och anhöriga att bestämma hur mycket timmar personen ska ha”. Förutom läkarintyg som bevisar allt så kommer ju FK eller kommunen hem och undersöker. Jag vet en vän som fick duscha inför en främmande arbetsterapeut. Sedan Fick ändå kommunen ta över ock sänkte personens timmar. Jag har egna dåliga erfarenheter av FK. En annan sak jag inte förstår är förvåningen att kostnaderna ökar. Ja menar om ena handen vill att större grupper ska innefattas så kostar det mer… så enkelt är det. Bäst att påpeka på en gång att jag är lika mycket mot ”fusket” som de flesta andra. Dock är det viktigt att i största möjliga mån säkerställa att vi inte skapar åtgärder som slår hårt blint och felaktigt. Det måste finnas vassa verktyg mot fusket. När det gäller att skapa något helt felfritt och objektivt bedömningssystem när det gäller assistenttimmar. Vad händer då om dina behov faller utanför mallen? Är ditt liv exakt lik alla dina vänners?

Har även fått lära mig att det bör undvikas att ställa grupp mot grupp. När det gäller kostnader så nämns sällan att många jobbar som assistenter och betalar skatt. Många brukare mår säkert bättre tack vare sin assistans. Resurser sparas då inom vården. Vad kostar alternativen? Vilket samhälle vill vi ha? Sverige är stolta över så mycket, varför täcker inte stoltheten in detta också? Jag är uppvuxen i en tid då samhället ville bli bättre och skap framtidstro, den tiden känns långt borta. Tänk modernt ej gammalt. Det är dags att den tredje statsmakten börjar ta sitt ansvar och börjar skriva mer sant. Jag upplever att det pågår ett ovärdigt drev mot assistansen.

Med vänlig Hälsning

David Hansson

PS: Jag tror att det är när människor känner sig utanför som IS sympatisörer skapas. Jag skulle uppskatta och bli glad om du ville fortsätta debatten eller åtminstone svara mig

Johan Rudströms svar på Davids mail ses nedan:

Min nyfikenhet väcks när en ersättning ökar med i storleksordningen två miljarder varje år och har gjort så under lång tid.
Jag håller fullständigt med om att funktionshindrade har rätt att leva ett normalt liv, men då måste ju systemet var hållbart.

ISF skriver i sin senaste rapport att (1) det finns incitament att öka antalet assistanstimmar för både brukare, assistansföretag och kommuner
(2) uppföljningen är mycket bristfällig och (3) Försäkringskassan har inte de verktyg som behövs för att göra säkra bedömningar.

Det är inte jag som säger detta utan den myndighet som har till uppgift att följa upp och granska socialförsäkringen. Jag vill bara se en diskussion om systemet och hittills har politikerna varit frånvarande där, till skillnad från om sjukförsäkringen.

hälsningar
Johan

Det är inte jag som säger detta utan den myndighet som har till uppgift att följa upp och granska socialförsäkringen. Jag vill bara se en diskussion om systemet och hittills har politikerna varit frånvarande där, till skillnad från om sjukförsäkringen.

De tre raderna ovan fick mig helt ärligt att bli fly förbannad. Om man skriver en ledare ska man åtminstone backa upp sina åsikter på annat sätt än att återge innehållet i en myndighets regeringsuppdrag.

Det svar som Johan Rudström skickar följer samma linje som mailet ovan.Se mailet nedan:

8 oktober:

Hej Claes!

Det finns, minst sagt, fler som tycker som du. I dagens UNT, och på unt.se, finns en replik från föreningen Assistanssamordnarna. Jag försöker svara så många som möjligt, men läs gärna repliken och mitt svar först.

vänliga hälsningar

Johan

Antagligen hade ett flertal personer inom rörelsen reagerat Rudströms ledare. Han försöker bemöta kritiken i en replik på UNT. Jag är dock inte inte nöjd med att han undviker att svara på kritiken. (Repliken är inte på mitt mail)

Jag skickar därför ytterligare ett  mail och inväntar svar.

Repliken kan läsas här.

Det går några dagar utan svar och jag skickar ytterligare ett mail. Detta mail ses nedan:

14 oktober:

Hej Johan!

Jag har fortfarande inte fått något svar angående mina följdfrågor angående din ledare  ”Den ohållbara förmånen”.

Har läst din replik.

Dock hänvisar du i mångt och mycket okritiskt till ISFs rapport. Du bemöter fortfarande inte den kritik som jag och många andra ger dig i form av osaklighet, framförallt när det gäller hur rätten till assistans bedöms och beviljas.

ISF förespråkar i rapporten hårdare kontroller och striktare ramar, ja. Detta är dock inte detsamma som att man säger att kontrollen är obefintlig.

Jag vet att du inte behöver svara och inge skugga faller på dig om du inte svara. Dock vore det klädsamt om någon kunde tänka sig att stå upp för dessa påhopp på en hel grupp människor. Dessa människor utmålas som en kostnadspost. Detta på ledarplats Du är ju dessutom inte ensam om detta.

Med vänlig hälsning

Claes

Samma dag inkommer Johan med ett svar:

Hej, Claes!

 Jag tycker att det är rimligt att ta upp och diskutera en fråga om myndigheten som står för analys och uppföljning har kritiska synpunkter. Så här skriver ISF (29/9):

 ”Utgifterna för assistansersättningen ökar, vilket beror både på att det genomsnittliga antalet timmar ökar kontinuerligt och på att antalet personer som har assistansersättning har blivit fler. Den otydliga lagstiftningen tillsammans med ersättningens konstruktion bidrar till ökningen av utgifterna.

Assistansersättningen är komplex, och det finns många som har intressen i och beröringspunkter med ersättningen och insatsen. Det gör att assistansersättningen brottas med många gränsdragningsproblem, till exempel mot andra kommunala insatser och mot hälso- och sjukvården.

Reglerna för kontroll och uppföljning är också ett område som behöver ses över. I dag är kontrollen begränsad till att personlig assistans har lämnats, inte med vilken kvalitet, till vilka insatser och hur pengarna har använts.”

 Ingen politiker i regering eller opposition har kommenterat detta, man skjuter bara till extra miljarder. Jag ville ta upp en diskussion från utgångspunkten att försäkringen måste vara långsiktigt hållbar. Ingen ansvarig politiker har dock tagit upp tråden, bara organisationer och enskilda som hävdar att ISF (och jag) fått allt om bakfoten. Jag tycker att det är tråkigt men ångrar inte att jag skrev om detta.

 hälsningar

Johan Rudström

Johan Rudström ska ha en eloge för att han svarar. Hans svaghet i detta fall är att han inte vågar ta debatten utan bara återger det ISF säger. Detta helt okritiskt. Mina frågor kring hans åsikter kring 2-årsomprövningarna (för åsikter är vad det är) bemöts inte alls. Här tror jag hans okunskap om personlig assistans lyser igenom.

Även om denna krönika genomsyras av okunskap är det viktigt att dessa frontalangrepp bemöts.

ISFs Rapport

 

 2015-10-19/Claes Bogdanoff, v.ordf., VIMPA