Dom från Högsta Förvaltningsdomstolen riskerar att få allvarliga konsekvenser

I somras kom en dom från Högsta Förvaltningsdomstolen (fortsättningsvis förkortat HFD), målnummer 3527-14. Domen innebär en radikal omtolkning av vilka personer som omfattas av det femte grundläggande behovet – ingående kunskap om brukaren.

Kort bakgrund till domen

Domen rör en person som har varit beviljad personlig assistans av Försäkringskassan sedan 1996, senaste omprövningen skedde 2012. Personen i domen kallad Aa har en diagnos som orsakar stora problem med andningen och behöver därför regelbundet hjälp med bland annat olika andningsövningar. Försäkringskassan ansåg att dessa hjälpbehov ska räknas som ett grundläggande behov. Närmare bestämt det femte grundläggande behovet. Hjälpbehoven är så pass omfattande att Försäkringskassan beviljade personlig assistans.

Det allmänna ombudet som granskar beslut från Försäkringskassan menar emellertid att Försäkringskassan gjorde fel. Personen bör inte bli beviljad assistans därför att det femte grundläggande behovet, enligt ombudet berör bara personer med psykiska funktionsnedsättningar. Beslutet överklagades och vandrade ända upp till HFD som 25 juni avkunnade dom. HFD gick på allmänna ombudets linje, Försäkringskassan gjorde fel som beviljade personlig assistans.

I domslutet resonerar HFD runt två saker:

1. Är hjälpbehoven personlig assistans eller vård?
2. Vilka målgrupper avsåg lagstiftaren skulle omfattas av det femte grundläggande behovet?

Mest tyngd lägger HFD på punkt 2 och efter ett långt resonemang kommer man fram till att det femte grundläggande behovet enbart riktar sig mot personer med psykiska funktionsnedsättningar. Personen i fråga har inga psykiska funktionsnedsättningar och är därmed inte berättigad till personlig assistans. Man hänvisar här till ett förtydligande av de grundläggande behoven som gjordes 1996 och avslutar hela resonemanget så här:

Sammantaget leder det nu anförda till slutsatsen att tillägget ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” måste förstås på det sättet att det uteslutande tar sikte på personer med psykiska funktionshinder”.

Vi menar att det i LSS inte finns något stöd för att det femte grundläggande behovet inte omfattar personer med fysiska funktionsnedsättningar. I LSS §1 framgår tydligt att av LSS tre personkretsar avser åtminstone personkrets 3 tydligt både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar.

3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

LSS 9a som räknar upp de fem grundläggande behoven nämner heller ingenting om att det femte behovet enbart avser personer med psykiska funktionsnedsättningar. HFD-s resonemang bygger på en märklig tolkning av LSS som enligt HFD går ut på lagstiftaren avsåg att personer med psykiska funktionsnedsättningar bara skulle beviljas personlig assistans i vissa fall. Det femte grundläggande behovet är så ”speciellt till sin natur” att syftet, enligt HFD kan bara vara att det avser just psykiska funktionsnedsättningar.

LSS måste tolkas och tillämpas konsekvent utifrån de ursprungliga intentionerna med den självklara målsättningen att personer med stora funktionsnedsättningar (fysiska och psykiska) ska kunna leva som andra. Personerna som berörs och som i de flesta fall har livslånga funktionsnedsättningar ska kunna känna sig trygga i att deras rätt till personlig assistans inte styrs av nya tolkningar av LSS-lagen. I det här fallet omtolkning av det femte grundläggande behovet utan av deras faktiska behov av hjälp för att kunna leva ett självständigt liv utifrån LSS ambitioner i § 5

Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

Konsekvenser

VIMPA är liksom övriga brukarrörelsen mycket oroliga för konsekvenserna av domen. Vår bedömning är att många personer riskerar att förlora den statliga assistansersättningen och det kommer bli ännu svårare att bli beviljad den vid nyansökningar. Orsaken är att en rad fysiska åtkommer som assistenterna behöver kunskap om, t.ex. epilepsi inte kommer att kunna räknas in som ett grundläggande behov. Vad kommer att räknas som en fysisk respektive psykisk funktionsnedsättning, var kommer gränsen dras?
De som hamnar under 20 timmars gräns/vecka med grundläggande behov kan givetvis söka assistans i hemkommunen. Här är det viktigt och hålla i minnet att domen är prejudicerande (vägledande), kommunerna kommer därför knappast att vara mer generösa än Försäkringskassan. Många personer hamnar i så fall i ett ”ingenmansland”, man får inte personlig assistans samtidigt som hjälpinsatser enligt SoL inte funkar alls, åtminstone om Aa och potentiellt många, många fler ska kunna bo i ett eget hem utan anhörighjälp. Aa behöver t.ex. ibland omedelbar hjälp p g a sina andningsproblem, samma sak gäller personer som t.ex. har många timmar beviljade p g a epilepsi. Därför är stödinsatser som hemtjänst uteslutna vilket ändå skulle medföra stora begränsningar i självbestämmandet jämfört med personlig assistans.

Avgörande framöver blir hur snävt Försäkringskassan kommer tolka domen och hur tillämpningen kommer bli. Funktionshinderforskaren Barbro Lewin har tidigare sagt att Försäkringskassan tolkar domen från 2009 (målnummer 5321-07) på tok för snävt, man kan inte tillämpa en enda dom på alla som har eller söker personlig assistans. Samma sak måste gälla här. Vi kommer, tillsammans med övriga brukarrörelsen att noga följa utvecklingen framöver.

2015-09-22 publicerade Försäkringskassan följande på sin webbplats med anledning av domen:

Högsta förvaltningsdomstolen har konstaterat att det grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” enligt 9 a § LSS, endast gäller personer med psykiska funktionsnedsättningar. Domen innebär delvis ny tillämpning inom assistansersättningen.

De som har rätt till assistansersättning ska ingå i en av tre personkretsar. Därefter gör vi en bedömning av behovet av stöd utifrån de fem grundläggande behoven. Efter att ha studerat förarbetena har Högsta förvaltningsdomstolen konstaterat att det femte grundläggande behovet endast gäller personer med psykiska funktionsnedsättningar.

Vad är en psykisk funktionsnedsättning?

Försäkringskassan har med anledning av domen försökt att utreda vad som avses med en psykisk funktionsnedsättning. Det har framkommit att det inte finns någon enhetlig definition. Vi håller därför på och tar fram ett rättsligt ställningstagande kring hur Försäkringskassan definierar begreppet psykisk funktionsnedsättning vid tillämpning av 9 a § LSS. Detta gör vi för att få fram en enhetlig rättstillämpning inom Försäkringskassan.

Arbetet med det rättsliga ställningstagandet pågår och kommer att publiceras så snart det är klart.

Koppling till något av de andra fyra grundläggande behoven

Försäkringskassan har tolkat domen och tagit följande ställning: För att ett behov av ”hjälp av någon med ingående kunskaper om den försäkrade” ska ses som ett grundläggande behov måste hjälpbehovet kunna kopplas till något av de andra fyra grundläggande behoven. Det handlar om hjälp med personlig hygien, måltider, att klä av och på sig eller att kommunicera med andra.

Minskat antal timmar för grundläggande behov

Följande grupper kan få minskat antal timmar för grundläggande behov vid tvåårsomprövning:

-De som tidigare har ansetts ha behov av hjälp av någon med ingående kunskaper och som inte har en psykisk funktionsnedsättning.

– De som har en psykisk funktionsnedsättning och där det inte finns en koppling mellan hjälpbehovet och de övriga grundläggande behoven

– De som har en psykisk funktionsnedsättning men där behovet av hjälp av någon med ingående kunskaper inte är en följd av den psykiska funktionsnedsättningen

Dessa grupper kommer att få färre timmar beaktade som grundläggande behov. För de som utifrån de övriga grundläggande behoven kommer upp i mer än 20 timmar innebär det troligtvis inte att de får färre assistanstimmar eftersom de behov som inte längre ses som grundläggande sannolikt kommer att ses som övriga personliga behov.

Hur många omfattas av den nya tillämpningen?

– Vi har svårt att göra en bedömning av hur många personer som totalt kan komma att omfattas av den förändrade tillämpningen. Försäkringskassan följer inte vilket eller vilka grundläggande behov en person får assistansersättning för. Oavsett hur många som berörs så är det en stor förändring för de som berörs. Vi kommer stötta dessa personer på bästa sätt, säger Monica Svanholm, chef inom avdelningen för funktionsnedsättning på Försäkringskassan.

Domen med mål nr 3527-14 går att läsa på Högsta förvaltningsdomstolens webbplats.

 

2015-10-23/Thomas Junborg, Talesperson, VIMPA